Hej!
Jag heter Andreas och jag är missbrukare, en grillmissbrukare!
Jag har alltid varit intresserad av att laga mat och framförallt av att grilla, ända sedan jag var liten och gick i scouterna. Eld har alltid fascinerat mig. Allt från påskbrasor till att lunta med förstoringsglas. Grillningen växte till ett stort intresse under tonåren. Vart jag än begav mig så tog jag med mig en engångsgrill som med tiden byttes ut mot en sån där ”gris”, som jag kallade den. En liten tvådelad tunna med ett handtag man kunde ladda med kol och ta med sig. Denna var med mig överallt.
Men det var inte riktigt förens jag skaffade villa och köpte min första klotgrill det verkligen tog fart, då hände någonting…
Den första tanken som alltid slår mig varje morgon är, vad skall jag grilla idag?
Vilken grill skall jag använda?
Vilka ingredienser skall jag ha för att komponera smakerna och vilka färger behövs för att upplägget skall vara snyggt?
Vilka gäster kan jag bjuda hem för att det skall bli så mycket att grilla som möjligt?
Många tankar blir det under dagen och plötsligt när man väl står där framför grillen på eftermiddagen infinner sig en ångest. Man blickar ner mot gallret och inser att detta är ju för lite mat! Själva grillmomentet kommer gå för fort! Jag vill ju inte att maten skall bli klar, jag vill ju grilla!
Hur skall jag tackla detta enorma grillmissbruk? För såhär var det ju varje gång. Att grilla för familjen, grannar, släkt och vänner räckte längre inte till för att mätta mitt grillbehov. Det fanns tillslut ingen som orkade äta den kvantitet jag ständigt grillade. Fredde i solsidan framstår som helt ointresserad av grillning i jämförelse med mig. Jag ställde därför upp i en grilltävling som Weber arrangerade på Liseberg. Väl där så träffade jag Johan Drevhage för första gången. Där stod han i sina gröna framgångsbyxor, som snart skulle bli röda, vid en Ranch Kettle och grillade lammracks. Han hade ett headset i örat, vilken modell det var kunde jag inte se för jag blev så fascinerad av grilltången han hade (6444). Vi hade tidigare bara noterat varandra i Grillklubben på Facebook, men aldrig träffats i verkligheten. Det var kärlek från första ögonblicket. Han frågade om jag efter tävlingen ville hänga med på ett premium-grillgigg för 120 personer. Trots hans höga ålder såg han ändå rätt så ung och lovande ut så jag beslutade mig för att hänga med. Jag behövde grilla mer och detta kunde vara en öppning, tänkte jag.
Några timmar senare var vi på plats. Grillarna var redan upptända. Johan hade nämligen ett roddarteam på den tiden. Jag blev placerad framför en Ranch Kettle och fick en vagn full av plåtbläck med örtkryddad entrecôte. Sen jävlar small det till. –”Tio restaurang” ropade nån från höger. –”Mise en place, för helvete” ropade nån från vänster. Jag fattade ingenting, men det lät bra. Det lät riktigt jävla bra! Vilket tempo! Pulsen gick från 80 till 170 på några sekunder. Jag älskade det! Man kände sig som en rockstjärna som gått ut på scen.
Sedan kom gästerna fram och frossade i den stora grillbuffé som vi gjort och först nu kunde man slappna av. Vilken känsla, vilket drag. Är det såhär det är att vara en griller, tänkte jag. Därefter kom applåderna från gästerna och man fick så mycket positiv feedback att man knappt klarade av att ta emot det. Det blev som en drog. Nu fanns det ingen återvändo. Jag var fast. Jag visste att för att mätta mitt grillmissbruk måste jag bli en griller, en backyard hero.
Vid denna tiden var allt jag hade hemma i grillväg en Weber OTP 57 Special Edition. Men jag behövde fler grillar, den räckte inte till. Jag införskaffade då en 67’a och sedan en WSM. Blev också nyfiken på gasol och köpte en Weber Summit E-470, vilket förövrigt satte mig och familjen i ekonomisk kris. Vi hade ju verkligen inte råd med denna stora, dyra grillen, men jag var så besatt. Jag ville bli bäst på att grilla och då behövde jag fler grillar. Min placering vid tävlingen på Liseberg slutade ju bara på en 3:e plats, och detta var inte bra nog. Vi hade det så fattigt efter detta inköp att jag inte hade pengar nog att köpa något att lägga på grillarna. Vilken förtvivlan, vilken misär! Detta led till att man bjöd in sig på grillmiddagar hos grannar och vänner istället för att tillfredsställa sig, men att stå bredvid när någon annan grillade var en större plåga än vad jag någonsin kunnat ana. Nästan som när man vaknar upp mitt i natten och lider av fettbrist. Ett banklån tog mig ur denna kris och jag lyckades få min sambo att ge mig en ny chans, då hon var nära på att ta barnen och flytta. Hade det nu gått för långt? Var detta slutet? Nej, detta var bara början.
Grillmästarna, ett nytt program på TV4 skulle sändas till sommaren. Jag sökte till detta och fick komma på audition. Ödmjuk som jag är kunde jag aldrig drömma om att jag skulle bli antagen som deltagare, ej heller att jag skulle sopa hem hela skiten. Men det gjorde jag! Med en plats i grillandslaget och vinstsumma på 100.000:-, där mer än hälften gick till skatteverket, drog jag och landslaget till Polen för att försöka ta EM-Guld, vilket vi gjorde. Med ett EM-Guld i bagaget åkte vi sedan hem och jag och Johan beslutade oss för att slå våra påsar ihop och Grill & Event Sverige AB grundades. Vi hade inget att förlora. Världen stod öppen för oss. Vad kunde gå fel? Som en vis man en gång sade; Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet. Så vi körde!
Vi gjorde en verksamhetsbeskrivning och en affärsplan. I planen fanns det en viktig punkt, det var nämligen att Johan skulle komma med i Grillmästarna nästkommande säsong och minst gå till final. Vi såg ljust på framtiden, vi hade nämligen för avsikt att skriva den själva. När denna del i planen hade gått som planerat så sa Johan upp sin anställning på Mölnlycke Trä. Idiotiskt tyckte många, att lämna en fast, trygg anställning och börja grilla. Kan detta funka? Svaret är ”ja”. Idioterna har många gånger helt rätt.
Själv är jag tjänstledig nu, och trots allt grillande är jag fortfarande som ett barn bak i bilen.
Vart ska vi? Är vi framme snart?
Och den ständiga frågan jag ställer mig hela tiden är, vad skall vi grilla idag?
Jag vet att jag är en sjuk man, och visst lider jag av brikettlunga, hickoryfeber och grilltångsarmbåge. Men jag är hellre lite sjuk än inget alls. Hur många grillar jag nu äger vet jag inte, har tappat räkningen. Men en sak är ett faktum, den som har flest grillar när han dör, vinner!
Trap the smoke!
Trevligt skrivet! Själv har jag grillat en del med kol innan och tänkte nu ta nästa steg i min grillkarriär. Har kollat in alla avsnitten av Grillmästarna på Tv4 Play och hängde med på Grill Academy förra veckan. Kul att Henrik och Per var där så nu är jag ännu mer inspirerad.
Tänkte kolla om du har möjlighet att svara på ett par saker jag undrar. Är som person ganska påläst om sådant jag intresserar mig för och blir därför lite trött när jag går in hos en auktoriserad handlare med dålig basal kunskap om grejer som mest svarar på ett sätt så att de flesta kunder blir nöjda.
Är till exempel intresserad av Genesis e-310 eller 330. Tror inte jag kommer få så stort behov av sidobrännare men däremot är jag nyfiken på sear station. Då du har summit tänker jag att du använt den mycket när du kört biffar och dylikt. Men tycker du att den motiverar de tusenlappar i skillnad som är mellan modellerna. Visst borde man kunna få ganska fin yta och ränder även utan sear station. Nu förstår jag att du är sponsrad av Weber men vore kul att höra din personliga åsikt. Det andra jag lurar över är om nyttan med gjutjärnsgaller överväger mecket efter grillning med rengöring och inoljning? Vad skulle du satsat på annars?
Hälsningar,
Kalle